Reseblogg för Folkhögskolan
Thursday final show
torsdag 12 mars 2009
Click on the photo to see the whole slideshow!
photo@evelina
RSS 2.0 | Inga kommentarer »IA09 visit the Vasaloppet ski race
torsdag 12 mars 2009
Click on the picture to see the whole photo set via Flickr. ;O)
photo@clownen max
Näst sista dagen…
onsdag 11 mars 2009
Näst sista dagen på clownkurs. Två månader har gått. Av skratt och gråt. Av energi och extrem trötthet. Av komprimerad liv och död. Tolv människoöden har flätats samman och slitits isär av krafter vi inte kan veta om de ska kallas slump eller öde.
Idag städar vi upp vår egen skit. Vårt slit har samlats i dammråttor över gympasalen. Snorpapper och fjädrar huserar i hörnen. Det är en konstig stämning. Uppbrott i luften. Ett något som får oss att krypa närmre. Att kramas lite hårdare och att samtidigt inta lunchen medan vi i tystnad tittar ut över den översnöade gården.
I övermorgon bär det av mot subtopia, vår slutredovisning och armageddon…! alla är sketanervösa och vill nog döda sina clowner idag. Men samtidigt ska det bli så fantastiskt! Att få dela all den ångest och glädje vi har samlat på oss denna tid. Och göra det som det egentigen handlar om – att möta människor.
Så, vi ses där hoppas vi!
med skratt!/ ewa och resten.
Clowner tar skrattet på allvar
torsdag 26 februari 2009
Text och foto av: Anna Sjögren
Om rikedom är att få vara barn och att få leka, borde inte clowner vara rikast i världen då? Clownstudenterna på Clowner utan gränsers kurs har ett annorlunda perspektiv på fattigdom. Den kan bekämpas med skratt.
Det mörkröda sammetsdraperiet öppnas och Moa gör entré. Hon har en grå, kort
volangklänning och ett knallrött lackskärp ovanför midjan. På näsan ett par alldeles för stora glasögon. Publiken skrattar. Hon tittar rakt fram. Med händerna längs sidan börjar hon vicka och knycka med huvudet och nacken. Till slut åker glasögonen ner och hon fångar dem mellan läpparna. En skrattsalva med barn- och vuxenskratt avlossas och en medelålders man bredvid skrattar högst. Moa fortsätter sina glasögonkonster till spänd förväntan som regelbundet bryts av skratt. Den medelålders mannens skratt är nästan lika roande som glasögontricken. Efter många grimaser och huvudknyckningar landar glasögonen på näsan igen. Moa ler stort och försvinner in bakom skynket till applåder och tjut.
Det är torsdag och clownerna prövar materialet de arbetat på under veckan för publik.
- Den här veckan har vi undersökt hur man kan leka med objekt och publik.
Nalle presenterar showen i rosa foppatofflor, stora jeans och en brun stickad munktröja. Under hans rosa mössa sticker det svarta rufsiga håret och polisongerna ut. Nalle är grundare av Clowner utan gränser i Sverige och enda lärare på kursen. Organisationen skickar ut clowner till krisdrabbade områden i världen. Där gör de shower som ofta följs av workshops då människor får pröva på olika cirkusdiscipliner som akrobatik och jonglering.
Ett e-mail från Gaza
En tjock dimma ligger över Vårdinge by idag. Marken täcks av is och på det gulbruna fältet som omger den ljusgula gymnastikbyggnaden ligger några snöfläckar kvar. Ingen människa syns till. Det är långt till flyktingläger i Libanon och skolor i Swaziland. Dit Clowner utan Gränser åker är det ofta 40 grader varmt och stekande sol.
- They e-mailed from Gaza and said “we need clowns here, can’t you come?”
En representant för Unicef i Jerusalem befinner sig i Gaza och har hört av sig till Nalle.
- Yeah, let’s go, ropar eleverna.
Klassen sitter runt ett bord i ett litet rum med aprikosfärgade väggar. Bordet är belamrat av elevernas laptops och hopplösa sladdhärvor. Idag diskuteras fattigdomsproblem i olika delar av världen. Clowner utan Gränser jobbar med krigsoffer, HIV-smittade och funktionshindrade i olika länder, så det är viktigt att förstå vad man kommer möta ute i fält och i vilket sammanhang man ingår. De samarbetar alltid med lokala hjälporganisationer som känner området och människorna där.
Från vissa håll har man ifrågasatt om det inte är viktigare att skicka mat och sjukvårdare än clowner. Mat behövs, sjukvård behövs, men människor behöver också skratt.
- Rikedom är inte bara pengar, det är också att få vara barn och att få leka, säger Nalle.
En person kan inte rädda jorden på alla sätt, men om var och en av oss gör någonting kan vi åstadkomma en förändring.
Nallislavskimetoden
På väggen i gymnastiksalen hänger stora blädderblocksblad. Det står:
”The Nallislavski method. What is connecting? Eye contact, awareness, listening, trust, the opposite of the bubble”.
Clowner ska kommunicera och skapa kontakt med sin publik, lyssna in dess reaktioner och kunna använda dem i showen. Om folk inte skrattar kan man inte vara nöjd. Clowner har alltid jobbat med interaktion, numera har också politiker och biståndsorganisationer insett dess roll i fattigdomsbekämpning. Det handlar inte om att ge bistånd, det handlar om att samarbeta. De som hjälper måste lyssna på och kommunicera med de som ska bli hjälpta för att förstå vad deras behov är.
Tolv timmars arbetsdag
Alla i klassen är redan artister inom olika publikinteraktiva konstformer, det är ett krav för att bli antagen. Här finns skådespelare, performanceartister, musiker och cirkusartister. Med sina olika bakgrunder kan de lära sig av varandra.
- Och de ska vilja göra världen till en bättre plats, säger Nalle.
Det är slutet av kursens andra vecka. De elva studenterna har lektioner nio till fem varje dag och äter gemensam middag vid halv sju (som de turas om att laga). Sedan har de läxor att göra. På två månader ska de göra vad förra årets kull gjorde på fyra och en halv månad.
- Det är intensivt, vi pluggar tolv timmar om dagen, säger Erika, som jobbar med barnteater.
”Något kommer att skita sig”
När de går ut ska de ha skapat en egen show, redo att åka ut med Clowner utan Gränser. Men idag finns det inte resurser för att skicka ut alla elever. Organisationen är ideell och finansieras genom frivilliga bidrag, föreställningar och workshops, och samarbeten med Sida och biståndsorganisationer.
Catherine är en kanadensisk performanceartist. Hon övertygades av Nalle att gå kursen. Att arbeta med Clowner utan Gränser är svaret hon sökt på frågan om varför hon håller på med performance och skådespeleri.
- But I’m scared. I think I will try out my show in the streets of Montreal first, säger hon med fransk brytning.
Micke som är fritidsledare och underhållare, vill åka till ett av Clownernas långvariga projekt i Sydafrika och jobba med hiv-smittade.
- Jag tror jag är förberedd. På dessa resor vet man aldrig vad som kan hända, nåt kommer att skita sig, men jag är trygg i mig själv.
”Tack för att ni öppnade era hjärtan”
Efter torsdagsshowen samlas clownerna i en ring. Anteckningsböckerna och pennorna ligger framför dem. Vad fungerade och vad fungerade inte? När skrattade publiken?
Catherine i rosa frack, ballongshorts, kråsskjorta och fjäderplym börjar.
- Jag försökte ta det lugnt men det gick inte så bra… jag borde ha använt människors reaktioner mer, säger hon tyst.
- Använd publiken. Du log som om vi tyckte om det, men jag såg i dina ögon att du såg att vi inte gjorde det. Använd vår reaktion och säg ”jaha så ni fattar alltså inte” (Nalle demonstrerar med en sur min). Då skulle vi ha skrattat. ”Okej, ni tyckte inte om det där, men titta på det här då!”
Rundan fortsätter och eleverna pratar om nervositet och publikkontakt.
- Jag var så nära att säga till dig att jag inte tänkte göra det, säger Ewa, som gjorde ett nummer med en trumpet och en stol.
- Jag såg inte publiken, säger Hanna som var bakom ett paraply hela sitt nummer.
Alla skrattar. När alla har fått prata är rundan och skoldagen slut. Clownprofessorn avslutar:
- Alla har nånting i sitt nummer som vi kan jobba vidare med. Tack för att ni öppnade era hjärtan för oss.
Class photo 2009
måndag 16 februari 2009
Internationella Artistlinjen -2009
Ett fortbildning för scenartister med syfte att ge dem verktyg för att kunna arbeta internationellt i Clowner utan Gränsers anda.
Här vill vi berätta om några av dem äventyr vi är med om.
Fredag 13 mars är det slutuppspel på alla nya shower i Subtopia, Alby.
RSS 2.0 | Inga kommentarer »
