Childrens camp i Burma
torsdag 26 januari 2012
Vi befinner oss en timme från Yangoons centrum, i en skola i en av de mindre byarna som ligger i utkanten av den forna burmesiska huvudstaden. Det är kvavt inne i skolan, på den provisoriska scenen, byggd av hopställda skolbänkar, står fyra kortklippta barn i ordentligt strukna skoluniformer. Ett av barnen gestikulerar vilt med en pekpinne i ena handen och stora vita glasögon i den andra, de andra barnen gömmer sig bakom henne, räcker ut tungan mot varandra och skickar lappar mellan sig. De spelar en pjäs om att bära på drömmen om att få gå kvar i skolan, i en verklighet som tvingar dem att sluta för att istället börja samla skräp på det enorma sopberg som ligger ett stenkast från byn.
Under hela 2011 har Clowner utan Gränser arbetat aktivt med teaterkollektivet Art Travellers i Burma. Art Travellers består av 12 artister som i likhet med Clowner utan Gränser, arbetar för att sprida hopp, skratt och glädje till barn som lever i utsatthet. Burma har länge varit en av världens mest slutna militärregimer, sedan en tid tillbaka har dock små, men ack så viktiga förändringar skett för att öppna upp landet. Politiska fångar har släppts, internetsidor öppnats upp och ett civilsamhälle börjar stärkas. Sommaren 2011 var fyra av artisterna från Art Travellers i Sverige och deltog på Clown Camp. Som ett resultat av deras arbete i Sverige har artisterna i Art Travellers (inspirerade av Gisenyi Acrobats i Rwanda) i januari arrangerat ett mini childrens camp i ett industriområde i Yangoons utkant. Det är dessa barn vi besöker.
Barnen de arbetat med går på en skola som drivs av munkar, i ett av Yangoons fattigaste områden. De har fått möjligheten att gå på en av de få kostnadsfria skolorna i området, som gör att de slipper skolavgifter och kostnader för material, vilket annars är standard i de skolor som drivs av myndigheterna. Gratisskolorna är oerhört viktig, berättar Thila som arbetar med Art Travellers. ”I det här området är majoriteten så fattiga att få har råd att betala för att låta sina barn gå i skolan, istället tvingas barnen från att de bara är ett par år gamla, att arbeta på sopbergen, där de samlar ihop skräp, plast, och gamla elsaker, som de kan sälja”. Pengarna bidrar till familjens försörjning. Skolor som drivs kostnadsfritt av munkar gör att några barn får möjlighet att gå i skolan, men verkligheten är att många tvingas sluta efter bara några år. Den pjäs som barnen sätter upp illustrerar ett känsligt ämne som de alla lever mycket nära. Av de 400 barnen på skolan, har 15 deltagit under en veckas workshop som letts av artisterna i Art Travellers. De har arbetat med traditionell dans, clown och teater, med målet av sätta upp en föreställning för skolans övriga elever och föräldrar. Genom att skapa möjligheter för att kulturella uttryck stärks barnens självförtroende, hopp och drömmar. Rektorn för skolan, en lång, orangeklädd munk, berättar för mig hur viktigt det är för barnen att vi kommer dit. Plötsligt är det som att de lever upp, att de genom leken och dansen hittar sätt att uttrycka känslor med kroppen som de aldrig tidigare uttryckt. ”Konsten, kulturen och skrattet gör dem till helare människor” översätter en av lärarna.
Dagen efter föreställningen som fått barnen på skolan att fullkomligt spricka av stolthet, åker vi till ett annat kloster för att spela en föreställning. Tiden är knapp, och föreställningen som egentligen är en timme, kortas ner till trettio minuter. Snabbt och vant bygger artisterna Susu, Thura och Thila upp backdropen, sminkar sig i baksätet på flakbilen, drar på sig sina färgglada kostymer. Föreställningen ges i ett av klostrets stora samlingsrum, in väller barn, först några få och sedan i hundratal. De klättrar över varandra, skriker av skratt, tränger sig fram för att se bättre. I ett hörn uppstår tumult när en flicka i all sin exaltering smäller till ett av de andra barnen, fort kommer en av de äldre flickorna till undsättning och ser till att alla får plats. Flera gånger måste Soe, gruppens ledare, se till att publiken backar, så att de inte trillar in på scenytan i sin iver. Trettio minuter är över alldeles för fort, och när jag är på väg tillbaka till bilen, hälsar en av munkarna på oss och tackar. ”De har pratat om det här i ett år, tänk om ni kunde komma en gång i månaden…”
När bilen kör ut på den dammiga vägen för att återvända till Yangoon, springer barnen brevid och vinkar adjö.
Louise Frisk, projektledare Clowner utan Gränser, på besök i Burma
RSS 2.0 | Inga kommentarer »Kallelse till årsmöte 2012
torsdag 26 januari 2012
Medlemmar i Clowner utan Gränser bjuds in att delta på årsmötet den 1:a april kl 14-17. Vi bjuder på dryck och lättare tilltugg.
Lokal i centrala stockholm, adress meddelas senare.
Om du vill ha handlingar per mail i förväg, vänligen maila info@skratt.nu
Anmäl ditt deltagande till info@skratt.nu
Nominera kandidater till styrelse genom att kontakta valberedningen på: kenhotz@yahoo.se
Läs mer om styrelseuppdraget och hur du nominerar.
RSS 2.0 | Inga kommentarer »Nytt år och nya utmaningar!
tisdag 17 januari 2012
Clownkontoret är åter bemannat och vi tar oss an 2012 fulla av energi och inspiration. I januari har vi redan en turné på gång i Rwanda och vi har besökt våra partners Art Travellers i Burma. Snart kommer mer information om vad som är på gång! Håll dig uppdaterad via vår facebook!
